Skador inom idrotten förekommer vare sig man vill eller inte, i vissa sporter förekommer de oftare än i andra. Det fins många olika riskfaktorer för att idrottsskador bland annat: Typ av idrott, underlag, tidigare skador, rörlighet, fysik och psykologisk faktorer (Bahr, & Krosshaug, 2005). Den faktor som jag tycker är mest intressant är den psykologiska faktorn. Hur kan din psykologi påverka risken för att du skadar dig? 

Williams och Andersen (1998) föreslog en modell hur stress har ett samband med skador. Detta genom att om en idrottare tidigare upplevt många stressfyllda händelser, är en person som lätt blir stressad samt har bristande tekniker för att hantera sin stress så är det stor sannolikhet att idrottaren uppfattar en potentiellt stressfylld situation som just stressfylld. Detta i sin tur gör att idrottarens kropp aktiveras mer och uppmärksamheten störs, det vill säga ju mer stressad en idrottare är, desto större risk för skada (Williams & Andersen, 1998).

En djupare förklaring är att när en individ blir stressad aktiveras kroppens fly eller fäkta-läge (Kern et al., 2008; Ivarsson et al., 2015). För tusentals år sen när det fanns riktiga hot tex i form av en tiger, var detta en väldigt behjälplig funktion, då individen var tvungen att aktivera kroppen för att antingen kunna fly eller slåss (fäkta). I dagens samhälle är det inte stor chans att du möter en tiger, trots det reagerar kroppen på samma sätt vid en stressfylld situation. Samtidigt som fly/fäkta-läget aktiveras så minskas aktiviteten i andra områden i hjärnan som styr andra funktioner som inte är relevanta i hotfulla situationer. De funktioner som minskas är bland annat kroppens koncentrations förmåga, beslutsfattande och uppmärksamhet. Detta medför att uppmärksamheten smalnas av till närmast tunnelseende, beslutsfattandet blir sämre (då inte all information från omgivningen tas in) samt fokus läggs inåt ist för på relevant stimuli utanför kroppen (Ivarsson et al., 2015; Urry et al., 2006). På så sätt är det större risk för att exempelvis en fotbollsspelare går in i en duell där det är stor skaderisk som hen vanligtvis inte går in i eller att en hockeyspelare inte uppmärksammar motståndaren som är påväg mot hen i full fart.

Hur ska man då göra för att minska stressen och således också skaderisken? Såklart finns det olika sätt att göra det på, beroende på situation och individ. Några olika tekniker som vistats sig hjälpa är bland annat mindfulness, KBT och psykologisk färdighetsträning (Ivarsson et al., 2017). Dessa tekniker kommer jag skriva om senare i bloggen. Med hjälp av de teknikerna kan stressen minskas och således minskas fly/fäkta-läget och samtidigt ökar uppmärksamheten, koncentrationsförmågan och beslutsfattandet igen.

/Emil Andersson

Referenser:
– Bahr R, Krosshaug T Understanding injury mechanisms: a key component of preventing injuries in sport British Journal of Sports Medicine 2005;39:324-329.
–  Ivarsson, A., Johnson, U., Andersen, B., Fallby, J., & Altemyr, M. (n.d.). It Pays to Pay Attention: A Mindfulness-Based Program for Injury Prevention With Soccer Players. Journal of Applied Sport Psychology, 27(3), 319–334. https://doi.org/10.1080/10413200.2015.1008072
–  Ivarsson, A., Johnson, U., Andersen, M. B., Tranaeus, U., Stenling, A., & Lindwall, M. (2017). Psychosocial factors and sport injuries: meta-analyses for prediction and prevention. Sports medicine, 47(2), 353-365.
–  Kern, S., Oakes, T. R., Stone, C. K., McAuliff, E. M., Kirschbaum, C., & Davidson, R. J. (2008). Glucose metabolic changes in the prefrontal cortex are associated with HPA axis response to a psychosocial stressor. Psychoneuroendocrinology, 33(4), 517–529. http://doi.org/10.1016/j.psyneuen.2008.01.010
– Urry, H. L., Van Reekum, C. M., Johnstone, T., Kalin, N. H., Thurow, M. E., Schaefer, H. S., … & Davidson, R. J. (2006). Amygdala and ventromedial prefrontal cortex are inversely coupled during regulation of negative affect and predict the diurnal pattern of cortisol secretion among older adults. Journal of Neuroscience, 26(16), 4415-4425.
– Williams, J. M., & Andersen, M. B. (1998). Psychosocial antecedents of sport injury: Review and critique of the stress and injury model’. Journal Of Applied Sport Psychology, 10(1), 5. doi:10.1080/10413209808406375