”Här kan jag inte hålla med er, Claudio Raneri och Henke Larsson”

“In life, you need to be strong. Psychologists? No.”
Citatet är från Leicesters Citys före detta tränare Claudio Raneri, säsongen efter deras makalösa bragdsäsong (Läs gärna). Frågan som Raneri svarar på är, hur han ska försäkra sig om att laget är mentalt förberett på att försvara sin Premier League titel.

Som många säkert vet så gick det inte så bra för Leicester att försvara sin Premier League titel, laget hamnade till slut på en 12:e plats i ligan (länk) och Raneri själv fick sparken (länk).

Vad många kanske inte vet är att lagets idrottspsykolog Ken Way sparkades efter deras imponerande guldsäsong. Att framgången direkt berodde på Way´s arbete i klubben går såklart inte att säga, vilket han också är ödmjuk med att förtydliga. Däremot tror jag att Way hade en stor del med i framgångsreceptet. Som exempelvis att bygga Jamie Vardys och Riyad Mahrez enorma självförtroende, samtliga spelares fullkomliga koncentration eller den otroligt sammansvetsade lagmaskinen. Att den misslyckade säsongen året efter direkt berodde på Way´s frånvaro går inte heller här att säga, men det kan ha varit en pusselbit.

******

”Jag tror personligen inte på det. Min åsikt är att du antingen har det eller inte har det som krävs för att vara en toppspelare…”
Detta citat är från den svenska fotbollsikonen och numera tränaren Henrik Larsson (länk). Noa Bachner kartlade 2016 hur det såg ut i de allsvenska fotbollslagen med mental träning och idrottspsykologi, i citatet visar Larsson tydligt vart han står i frågan.

Larssons tankesätt funkade uppenbarligen ganska bra för honom själv i sin egen spelarkarriär men däremot ställer jag mig frågande till om det funkar för andra. Larssons tränarkarriär har hittills inte blivit någon framgångssaga likt hans aktiva karriär. För tillfället är han klubblös efter att ha lämnat Helsingborgs IF 2016 efter degradering till Superettan och huliganattackerna efter sista matchen (länk).

Att en spelare ”har det eller inte” känns för mig väldigt konstigt och gammalmodigt. Idrottspsykologiska färdigheter kan tränas upp likt vilken annan färdighet som helst, exempelvis teknik, skott eller kondition. Jag tycker att Bliding (länk) beskriver det bra: Ingen tränare skulle troligen avstå helt från teknikövningar, skottövningar eller konditionsträning. Även proffsspelare kan ibland behöva öva mer på dessa färdigheter, utan för den skull vara värdelösa. Ingen tränare hade sagt ”Orkar du inte 90 minuter varje träning året runt så duger du inte som toppspelare. Antingen har du det eller så har du det inte. Vi tränar inte kondition i den här klubben” (Bliding, 2016). Men tydligen har vissa fortfarande en sådan avvisande inställning till träningshjälp och prestationsförbättring när det gäller idrottspsykologiska färdigheter.

******

Om vi utgår ifrån påståendet att ”man antingen har det eller så har man det inte”, hur kan vi då förklara tex. Fernando Torres förvandling från en av världens bästa anfallare i Liverpool till att bli misslyckad i Chelsea. I Chelsea tog det totalt 13 matcher (730 minuter) för Torres att göra första målet. På hans 50 första matcher i Chelsea gjorde han futtiga fem mål. Efter 100 matcher kom han ändå upp i 26 mål. Däremot i Liverpool tog det jämförelsevis 35 matcher för Torres att göra 26 mål och efter 100 matcher hade han nätat hela 60 mål (källa).

Ett klassiskt exempel på att psykologin är viktig inom idrott är ”the 4-minute mile”. Roger Bannister var den första sprintern någonsin att springa en engelsk mile på under fyra minuter, år 1954 (Weinberg & Gould, 2014). Innan dess ansågs det av nästan alla att det var omöjligt att springa sträckan på under fyra minuter, massvis med löpare hade försökt och som bäst fått tiderna 4:03, 4:02, 4:01. Nästan alla ansåg att det var fysiskt omöjligt att slå rekordet, förutom Bannister som var övertygad om att han kunde göra det – vilket han också gjorde. Det intressanta är att fler än ett dussin löpare också lyckades springa under fyra minuter inom ett år efter Bannisters sensation. Hur kommer detta sig? Blev alla plötsligt mer fysiskt uthålliga? Nej, däremot trodde äntligen löparna på att det var möjligt att slå ”the 4-minute mile” (Weinberg & Gould, 2014).

Som ni märker så är vissa personer för idrottspsykologi och andra emot. Jag är en av dem som vill belysa idrottspsykologins vikt inom idrotten. I denna text har jag försökt göra det så tydligt som möjligt.

/Emil Andersson

Referenser och länkar:

Weinberg, R. S., & Gould D. (2014). Foundations of sport and exercise psychology. Campaign, IL: Human Kinetics.

http://www.svenskafans.com/england/Statistik-100-matcher-med-Torres-466642.aspx

https://www.skanesport.se/article/bakatpass-stenaldern-henke/

https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/officiellt-henrik-larsson-lamnar-helsingborg/

http://bloggar.expressen.se/wilbacherochbachner/2016/03/14/254/

https://www.fotbollskanalen.se/england/officiellt-ranieri-sparkad-av-leicester/

https://www.premierleague.com/tables?co=1&se=54&mw=-1&ha=-1

http://www.planetfootball.com/in-depth/taking-football-long-embrace-sports-psychology/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s